Trots att fartygskonstruktion och varvsverksamhet aldrig utvecklades till en självständig industri på Åland har många hundra stora fartyg byggts här.

Lyckans timmerman
Slätskonerten Lyckans timmermän
Motorseglaren Esperansas stapelbädd

Fartygen byggdes under 1800- och 1900-talen som enskilda lokala projekt runt om på Åland under ledning av självlärda skeppsbyggmästare. Efter Krimkrigets slut 1856 satte ett intensivt skeppsbyggande igång på Åland. Verksamheten fortsatte fram till 1920-talet och totalt byggdes ungefär 300 fartyg. 

Det gällde för initiativtagaren till ett fartygsbygge att få folk att köpa andelar i skutan och på så sätt bilda ett partrederi. När andelarna var fulltecknade anställdes en skeppsbyggmästare som skötte det praktiska arbetet och personen med flest andelar i fartyget utsågs till huvudredare.

Missa inte

På Åland räknades en kaffepanna och en fartygsandel till livets nödvändigheter och genom att betala med arbete kunde också mjölkpigor och dagsverkare teckna fartygsandelar. Ett lyckosamt skepp kunde ge god avkastning på investeringen och så småningom göra det möjligt för en obesutten torpare att till exempel köpa en bit egen mark.

Det var viktigt att underhålla fartyget från skrov till rigg. När man på våren rustade för säsongen var det vanligt att bottnen fick en översyn, fartyget ”kölhalades”. Man tog det till en krängningsplats där man med hjälp av stora block och annan utrustning lutade fartyget så att man kom åt den del av skrovet som vanligtvis låg under vattenlinjen. Bottnen inspekterades och därefter utfördes nödvändigt underhåll. Ibland måste man göra större reparationer, men för det mesta handlade det om att rengöra, driva, becka och måla. När ena sidan av fartyget var gjord upprepades proceduren på den andra sidan.

En åländsk skeppsbyggmästare började ett nytt byggprojekt med att tillverka en halvmodell, utifrån vilken han sedan gjorde sina ritningar. Det här var en metod som inte krävde några större teoretiska kunskaper i skeppskonstruktion. Istället behövdes ett gott öga för form och funktion, för det gällde att konstruera ett skepp som var både lastdrygt och snabbseglat, något som sällan gick hand i hand. Dessutom skulle det vara vackert. Ålands sjöfartsmuseums samling av halvmodeller är mycket omfattande. Den troligtvis äldsta modellen är tillverkad på 1860-talet av skeppsbyggmästare Lars Holmström, som bland annat byggde barkarna Preciosa och Flora. Den yngsta är Johan August Henrikssons modell av barken Fred från 1920.

Kaffepanna och fartygsandel
Krängningsgångspel
Halvmodellerna

Fler utställningar

Segelsjöfarten

Att segla har genom tiderna varit ålänningarnas sätt att färdas över haven. Mariehamn var hemmahamnen för världens sista stora segelfartygsflotta.

Läs mer »

Maskinsjöfarten

Den maskindrivna sjöfarten kom sent till Åland men när den väl etablerat sig utgjorde den motorn för moderniseringen av hela det åländska samhället.

Läs mer »

Sjösäkerhet

Havet och vinden är mäktiga naturkrafter som människan inte rår på. Däremot finns det mycket man kan göra för att stärka säkerheten ombord och i hamn.

Läs mer »

Navigation

Kompass, kronometer, sextant, logg och sjökort är i princip vad en navigatör behöver för att bestämma sin position och följa sin utstakade kurs.

Läs mer »

Kuriosakabinettet

Ett kuriosakabinett utgörs av en eklektisk samling föremål som tillsammans blir en miniatyrbild av allt underbart och udda som finns att hitta i vår värld.

Läs mer »

Kap Horn-rummet

Amicale Internationale des Capitaines au Long Cours de Cape Horniers var en exklusiv klubb för sjöfarare som rundat det ökända Kap Horn i ett lastbärande segelfartyg.

Läs mer »