Från att staden Mariehamn grundades 1861 har den varit en sjöfartsstad. Här växte en professionell rederiverksamhet upp och här byggde framgångsrika sjökaptener sina ståtliga hem.

Vy från lotsberget i Mariehamn
Sjömanshemmet e1521103074561
Sjömanshemmet i Mariehamn

Mariehamn grundades 1861 av Tsar Alexander II av Ryssland. Tullkammare och lotsplats inrättades snabbt och man byggde packhus och lastkajer – allt för att främja sjöfarten. Dessa följdes av mönstringskontor, sjömanshotell, sjömansmission, försäkringsbolag och sjöfartsskolor. Med Mariehamns grundande växte en professionell rederinäring fram, där Nikolai Sittkoff, Robert Mattson, Mathias Lundqvist och August Troberg var bland de första och största. Flera följde i deras kölvatten; en del av dem var bara verksamma en kort tid medan andra grundade rederier som gick i arv från generation till generation. 

En av 1900-talets mest tongivande redare var Algot Johansson, som 1972 ägde en fjärdedel av hela Finlands handelsfartygstonnage.

Missa inte

Eftersom sjömansyrket fortfarande är ett av de vanligaste yrkena bland åländska män, finns det gott om sjömansfruar och sjömansbarn på Åland. Trots alla förbättringar är många aspekter av sjömansfamiljens vardag desamma idag som för
hundra år sedan. Dit hör den fysiska separationen, hustruns oro för makens liv och hälsa, barnets längtan efter sin far och för alla inblandade en känsla av att leva två olika liv – ett när sjömannen är hemma och ett när han är borta.

Under segelfartygens glansdagar kunde sjömännen vara borta hemifrån i åratal. Ännu på 1960-talet var det normalt att vara ute ett år i taget, följt av bara några veckors ledighet. Idag är arbetsturerna på långfart sällan längre än mellan fyra och åtta veckor, följt av lika lång ledighet. På färjorna jobbar man vanligtvis vecka-vecka. Liksom arbetsturerna har kommunikationsmöjligheterna förbättrats avsevärt; från sporadisk brevkontakt till regelbundna telefonsamtal, sms och e-postmeddelanden.

Under mellankrigstiden var segelfartyg en självklar del i Mariehamns stadsbild och det var till Västra Hamnen de stora djupsjöseglarna kom på sommaren, efter att ha lossat sin australiensiska spannmålslast i Storbritannien. Här låg de i vila tills hösten kom och det var dags att inleda en ny världsomsegling. Sommarvisiterna gav redarna tillfälle att inspektera fartygen, och besättningarna kunde återse sina familjer.

Sjömansfamiljens vardagsrum
Dioramat över Västerhamn

Fler utställningar

Segelsjöfarten

Att segla har genom tiderna varit ålänningarnas sätt att färdas över haven. Mariehamn var hemmahamnen för världens sista stora segelfartygsflotta.

Läs mer »

Maskinsjöfarten

Den maskindrivna sjöfarten kom sent till Åland men när den väl etablerat sig utgjorde den motorn för moderniseringen av hela det åländska samhället.

Läs mer »

Skeppsbyggnad

Trots avsaknaden av industriell varvsverksamhet byggdes hundratals större fartyg på Åland under 1800- och 1900-talen.

Läs mer »

Sjösäkerhet

Havet och vinden är mäktiga naturkrafter som människan inte rår på. Däremot finns det mycket man kan göra för att stärka säkerheten ombord och i hamn.

Läs mer »

Navigation

Kompass, kronometer, sextant, logg och sjökort är i princip vad en navigatör behöver för att bestämma sin position och följa sin utstakade kurs.

Läs mer »

Kuriosakabinettet

Ett kuriosakabinett utgörs av en eklektisk samling föremål som tillsammans blir en miniatyrbild av allt underbart och udda som finns att hitta i vår värld.

Läs mer »

Kap Horn-rummet

Amicale Internationale des Capitaines au Long Cours de Cape Horniers var en exklusiv klubb för sjöfarare som rundat det ökända Kap Horn i ett lastbärande segelfartyg.

Läs mer »