Här har saker och ting alltid flutit iland och praktiskt lagda öbor har tagit fynden tillvara. Hus och bodar har tillverkats av starkt och hållbart vrakvirke. Spik och bultar har använts eller sålts som järnskrot. Den vågformade, väderbitna namnbrädan med namnet Julie Michels i relief donerades till Ålands sjöfartsmuseum för 25 år sedan, och har legat i magasin sedan dess. Den hade prytt väggen i en sjöbod på Föglö så länge någon kunde minnas, enligt uppgift hängd upp och ner. Kanske flöt den i land och hamnade hos en som inte kunde läsa.
Vi vet egentligen ingenting om Julie Michels olycksaliga öde. Men tänk om! Tänk om namnbrädan är ytterligare en ledtråd i historien kring den gåtfulla champagnen som bärgades från ett vrak utanför Föglö sommaren 2010? Några hembygdsforskare och intresserade har spekulerat i kopplingar mellan namnbrädan och champagnevraket. Somliga ting i ett museums samlingar förblir för alltid gåtfulla. Flyktiga ledtrådar må skava i bakgrunden, men går de inte att styrka så finns där ingen historia att berätta. Därmed inte sagt att föremålet är värdelöst. Inget eggar väl fantasin så mycket som ett mysterium?